NYÅRET 2009



NYÅRSDAGEN 2009

Torpet!
En plats att fly till, undan storstadens larm och krav.
Vi kom hit en grå och eländig nyårsafton.
Eld i brasan, och efter några timmar hade stugvärmen gått från nio grader till tjugo.
Man läste. Spelade spel. Konstaterade att det klarnade upp utomhus och att temperaturen därute sjönk rejält. Fem i midnatt på med radion. P1 & P2 samkörde. En dikt. Så, så närmades stunden och ögonblicket. Min mamma brukade alltid rusa till balkongdörren de skälvande sista sekunder av det gamla året och s.a.s. kasta ut det, och få in det nya årets luft i vårt vardagsrum. Det gjorde nu vi också. Torpdörren slogs öppen och den friska, vintriga luften kom in samtidigt som radion förmedlade tolvslaget, någonstans ifrån. Jag korkade ur den italienska mouserade, skålade och ställde oss, jag och min hustru, på farstukvisten och häpnade över fyrverkerierna vilka tecknade mäktiga blixtar utefter hela horisonten. Från öster till väster. Att de väldiga skogarna hyste så många gårdar och torp med sjutglada innebyggare hade vi inte kunnat ana. I den kristallklara natten syntes glädjeexplosionerna även från byarna på andra sidan sjön långt därborta, nedanför vår höga, skogiga platå. I radion upphävde en kör med mäktiga stämmor
Sverige. Stjärnbilden Orions himmelska lanterner stod högt i syd och våra andedräkter likt pelare ur våra munnar.

Inkomna i stugvärmen fortsatte vi att lyss på radion, som nu övergått till att låta landets femton domkyrkors malm ringa in året, däribland klockorna i Stockholms katolska stifts domkyrka, S:t Eriks, i Stockholm.

Det blev morgon även på denna sida nyåret. En strålande morgon!

Den låga solen målade ett märkligt sken på stugväggen och liksom tände eld på busken där.
Hjälp, en brinnande buske som inte förtär sig. Vart var Mose?...

Detta blev det första fotot som jag tog på det nya året.
Sedan stegat jag ut mot den gamla röset och tog bilderna som jag skulle sammanfoga till en enda panoramabild över ett vintrigt torp i – för omväxlings skull – i solsken från en helt molnfri himmel.

Frukost.

Sedan gick vi ut i naturen.
Vinter light, kallar jag det när allt är frostvitt, men ingen snö att pulsa fram igenom. Häääärligt!

Vinterstig







Korta vinterdagar ännu. Klockan halv två hade solen – som inte kommit högre än tre fingrar över horisonten – redan på väg ner.




Brunspumpen stängdes av. Vattenledningen tömdes. Vi bilade till några av grannarna för fika innan vi återvände till det urbana livet.



NU ÄR DET FREDAGEN DEN 2 JANUARI 2009.
Cancerpatienten som skriver detta har till sin förvåning noterat att han överlevt det förlidna året. Ett och ett halvt år har gått sedan den STORA operationen. Inte med mindre än att fem förflutit upphör denna status som "cancerpatient". Antingen det eller att jag stiger i grafven neder...

Jag har föresatt mig inför detta nya år, att jag ska börja återuppta de stärkande, långa och vidlyftiga promenader som jag började med på sensommaren efter min operation 2007. Den som då sporrade mig till storverken var min gamla klasskamrat Birgitta i Karlskoga. Hennes forskningsinriktade jakt på undanflyende elektroner bidrar inte till något större fysiskt engagemang, så nu ska vi "tävla" och sporra varandra i det nya året. Vi hade kommit överens om att börja idag. Denna den andre januari. Jag har just skött min del av avtalet. Du då, Birgitta?

Kommentarer