Ännu en vecka • Yet another Week




Jag har ett litet problem som jag grunnat på några dagar. Avser jag att här skriva om mina foton? Eller kanske låta foton illustrera det som jag skriver om?
Kanske måste det inte vara definitivt vilket som?
For a couple of days I have been pondering a question: Is it my intention to make use of this blog as a tool to ad text to my photos or the other way around: to and photos to what I write? Perhaps this is nothing I’ll have to be stern about?

Om veckan som tilldragit sig finns inte särskilt mycket att orda om.
Not to much have happened here during the past week.
Men i onsdags var vi på Föreningen för tibetansk buddism. Årligen visar Christian Lanciai bilder från tibetanska områden i Indien som han ofta besöker.
However, last Wednesday we visited The Society for Tibetan Buddhism where Christian Lanciai on more or less an annual basis presents new slide shows from his frequent visits to Tibetan areas in India.
Föreningen ligger i g:a Viktoriaskolan, som nu är hemvist för ett otal klubbar och föreningar, de flesta på den extrema vänsterkanten. Föreningen får väl såtillvida räknas som mycket udda i den miljön.
This society are located in the former Victoria-School, now abode to a number of clubs and societies, most of them associated with the extreme political Left. Thus far, this particular society may be considered very odd in that environment.
Ett tjugotal intresserade mötte upp och hjälpte till att tömma vattentermosarna innan själva bildvisningen drog igång.
En hel del bilder var riktigt bra men den kvällen lärde jag mig två saker: sovra brutalt i bildmaterial som du tänker visa/ ställa ut! Någon har sagt att det kan vara som att "döda sina egna barn". För betraktaren kan det vara dödande att se samma sak men ett par centimetrars förskjutning i motivet. För det andra, se till att alltid ha kartor inlagda om du berättar om någon resa. Efter två timmar var vi lagom möra och hastade hemåt.
Some twenty showed interest in the matter and participated in making use of the three hot water vacuum flask before the actual program begun. Some of the photographs where actually very good indeed, put as the evening unfolded I learned two things: when presenting ones photos one is to make sure to sort out them out carefully! Someone have said that this is like ”killing one owns children”. However, to the viewer it might just be to much to have to view the same subject in a row of pictures with minimal changes of perspective. Secondly: better make sure you always have maps in your slide show if you are showing pictures from a journey. After two hours we where happy to hurry back home.

När man som vi bor mitt i stan behövs egentligen ingen bil. Man tar sig fortast fram antingen på apostlahästarna eller på cykel. Ska man däremot till torpet, eller på exkursioner utanför staden; eller veckoinköpet på WiLLy:s, ja, då krävs att hästkrafterna under motorhuven släpps lösa. Vi har bilen parkerad i ett garage nästan två kilometer hemifrån och snabbaste vägen att ta sig dit är via Andra Långgatan.
Since we live in the heart of this metropolis we really do not need a car. The quickest way to move around is either to go on Shanks's pony, or by bike. However, when going to the little summer cottage, make excursions outside the city or once a week go purchasing at the local equivalence to Wal-Mart. Hence we have our car parked at a garage some two kilometers (just over a mile) away. To get there, the shortcut is by the street Andra Långgatan (”The Second Long Rd.”)
Om det stråket har det sagts att det är stans mest kontinentala gata. Där finns allt från antikvitetsaffärer, kaféer, restauranger, porrhak och kommunisthögkvarter. Men det är inte utan att jag undrar hur det går för näringsidkarna på denna ökända gata. För flera månader sedan pågick en utdragen ombyggnad och sanering av en lokal som utmynnade i en klädesaffär för penningstarka, chica ungdomar. Men aldrig någonsin har jag sett kunder därinne, bakom de stora fönsterrutorna. Däremot är den alltid mössbeklädde unga biträde fördjupad framför en iMac.
This thoroughfare have been described as the most ”continental European” of all in Gothenburg: Here you find everything: from antique shops, coffee rooms, restaurants, sex-clubs, and the Gothenburg office of the Communist party. Sometimes I wonder how-well-to-do those businessmen actually are on this notorious street. For some moth ago there was a major reshaping of a store about half the way through. It was to become a clothing store intended for well to do, stylish youngsters. However, I have never ever over the months behind the large windows of the store seen any customers in there. Just the young shop assistant – alawys in the same cap – absorbed in front of an iMac.
Fram till 1960-talet var annars Andra Långgatan (anlagd 1883) en fin – för att inte säga förnäm – gata. Kontrasten till idag är massiv.
Andra Långgatan (built in 1883) used well into the 1960s to be a good, if not a distinguished, place to live in. In sharp contrast to the present situation.
Här låg mängder av antikvitetsaffärer. Ja, mellan 1923 och 1976 låg här även stadens traditionella (ortodoxa) synagoga Minjen.
In this street there used to be an abundance of antique shops. As a matter of fact, between 1923 and 1976 this used to be the location of the city’s traditional (Orthodox) Synagogue, ”The Minyan”.

Under flera år var apoteket Svanen på Linnégatan det värsta du kunde råka ut för.
For years, the pharmacy Svanen (”The Swan”), located on the main street Linnégatan, used to be something of the worst you could end up dealing with.
Att behöva vänta trekvart- en timma för ett recept var inget ovanligt. De flesta biträdena var oartiga, indiskreta och allmänt olämpliga för sina jobb. Följden blev att horder av kunder valde andra apotek och Svanen blev en följetong i apoteksvärlden. Så, för ett år sedan eller så ersattes chefen. Personal fick gå och andra slussades in samtidigt som apoteket genomgick en grundlig ombyggnation.
You usually would have to wait in line between 45-60 minutes before you could present your prescription to the pharmacist.
Most of the shop assistants where impolite, tactless, an in general unsuitable. Consequently people had enough and made of course use of other pharmacies further away (in Sweden, the pharmacies have, until now ,been a State monopoly. Changes of the system is under way.).
The Swan became a serial story. However, about a year ago the boss was finally dismissed. The new one replaced her staff and had the store rebuilt. The time for Change had come...
Idag råder totalt annorlunda stämning: du välkomnas och sällan behöver du vänta längre än fem- tio minuter innan du får ditt recept expedierat. På ett föredömligt sätt har öppentiderna breddats: öppnar en timma tidigare (o9:oo) än de flesta andra apotek, och stänger en timma senare 19:oo). Man blir tacksam.
Today the mood is completely changed. Your are welcomed and you won’t have to wait for longer then five-ten minutes before your prescription is dealt with, and the shop hours have been extended.
Den lilla snö som vi hade förra helgen har blaskat bort! På några dagar sånär har staden i veckan gjort skäl för epitetet "Blöteborg". I kanalen kan is visserligen kanske ännu uppbådas och det är råkallt ute!
Melted away have the little layer of snow we had last weekend. For most part this week, the city has been gray and rainy. Perhaps you still might find some ice in the canal as it is raw and chilly outdoors.Men unga göteborgare längtar och trängtar som alla andra efter sommar och värme. En del "leker" vår och släpar ut bord och stolar utanför kafér där de slår sig ner.
However, young people are longing and yearning for the summer and warmth. Some of them ”plays” springtime and drag out tables and chairs from the café’s to make use of them.

Andra av oss, mer realistiskt lagda, föredrar inomhusfiket. Den i förra posten nämnda på hörnet Linnégatan/Tredje Långgatan håller på att bli en favorit hos mig.
The rest of us, the more realistic inclined I would like to think, still prefer the indoors café. In my previous entry I did mention the café on the corner Linnégatan/Tredje Långgatan. This one is fast becoming my favorite.
Okej, jag erkänner att det i ingen ringa grad beror på ställets fettisdagsbullar...
Okay, I admit! This is to no small degree due to their semla.
När stadens träd börjar knoppa, kvicksilvret stiger och vattnet till fontänerna åter skruvas på,
When the threes of the city begin to bud, when the temperature make the mercury raise and the water once again are turned on to our fountains,
då dröjer det inte förrän vi har turisterna här. I massor. Fast en del kommer året runt...
then it won’t take long before we are flooded with tourist. But then again, some persist in coming at any time of the year...
När man tjyvlysnar utefter stadens stora stråk hörs ofta engelska, tyska, holländska, italienska och spanska. Studenter. Affärsmän. You name it! Men också turister. Man minns, att det var holländare som kallades hit för att först bygga upp staden på konungslig order på 1600-talet.
When you eavesdrop in the major streets of our city, you often hear different languages: English, German, Dutch, Italian, and Spanish. They are students, businessmen, you just name it! But also tourists. It is easy to recall that it actually was the Dutchmen that was called upon to come and build this city by a royal decree in the 15th century.

I lördagskväll var vi på bio. Sena föreställningen av Valkyria. "Hur kul är det att se en film som man vet slutet på?" Den var, tycker jag, fantastisk. Rekvisita och detaljerna var formidabla, liksom foto och ljud. Inte heller gick regin av för småhackor.
Det kändes angeläget att se rekonstruktionen av von Staufenbergs hjältemodiga försök – trots att den var på engelska... Vi har ju varit inte bara i Wehrmachts gamla HK i Berlin, där översten braktes om livet. Men också i ruinerna av "Varglyan" i Ostpreussen. Min filmsvit därifrån (2:44 min.) kan du se HÄR. Det är en liten del från en längre resa. Hela filmen kan du se om du klickar HÄR.
Last Saturday evening we went to the cinema to see The Valkyrie. ”How much fun is it to se a movie where you know the end from the very beginning?” I thought it was fantastic. The properties and all details where all perfect state of the art. As was the photo and sound. Not to mention the direction.
I was anxious to see this screen version about von Stauffenberg’s heroic attempt on Hitler’s life. We had been visiting not only the old HQ of the Wehrmacht in Berlin, where the colonel was executed, but also the ruins of the former ”Wolfs lair” in East Prussia. You may view my video (2:44 min.) from there HERE. This is a part of a longer film from our tour to the southern Baltic's, available HERE.

Må vara att Göteborg är som det är vintertid: innanför fönsterrutor spirar dock något som ger längtan efter våren och grönska nytt hopp.
The wether in Gothenburg might be as it is. However, inside the window something sprout forth that install hope for us whom are longing for spring and warmth.

Kommentarer