Hoppade en vecka • Jumped a week

Jag har hoppat en vecka. Sjukdom har härjat i huset.Fast, tja, är förkylningar och influensa egentligen sjukdomar? Jag menar i jämförelse med cancer, MS, polio och hela uppsättningen verkliga krankheter.
Erkänn, också du tycker nog att det är ganska så skönt att kunna ligga till sängs och välja mellan att sova eller läsa en god bok. I alla fall under ett par-tre dagar...
I have jumped one week owing to illness. But, really, are such things as a cold, or flue, really an illness? I mean in comparison to cancer, MS, polio and the whole set of real affection. Admit it! You to probably feel it is nice to be bedridden a few days and having to choose between sleep or reading a good book. At least for two-three days...

Sedan gick det några dagar att komma in i gängorna och, stunden och tiden var plötsligt kommen att uppdatera denna sida.
Jag valde att hoppa! Dessutom, förlidna lördag kväll var jag ombedd att ta bilderna vid en bar-mitzvahfest å Gårda, i Göteborg. Två timmar blev till fyra. Och på minneskorten trängdes nästan tusen bilder i RAW-format. Veckan tycktes dömd. Hitintills har jag hunnit med att redigera blott två hundra. Det blev en trevlig tillställning med allt ifrån tal till balett och traditionell judisk rikkud (cirkeldans).
Then it took a few days to get into shape again. All of a sudden it was time to update this web page. Well, I decided to jump it this time around! Besides, last Saturday evening I was asked to take pictures at a Bar-Mitzvah in the city. Two hours became four, and on my Compact Flash cards I had close to a thousand photos in RAW. This week seemed doomed. So far I have actually been able to edit only two hundred. However, it was a nice happening, containing everything from speeches to ballet and traditional Jewish ring dance (rikkud).
Rikkud

Dagen därpå invaldes jag oförhappandes i ytterligare en föreningsstyrelse. På måndagen hade jag att ordna med protokollskriveriet för två föreningar: tvenne årsmötes- och ett styrelseprotokoll...
The following day, I was unexpectedly elected board-member of yet another society. And on Monday it was up to me to write the minutes for two societies: two separate annual meeting record, and one regular meeting record...

I mitten av veckan besökte jag mitt "projekt" och tog några bilder. Nu kan jag avslöja vad det rör sig om: jag har sedan arbetet började i augusti dokumenterat rivandet av och återuppförandet av Viktoriabron här i Göteborg. Det har varit fantastiskt och ännu återstår en del. Emellertid har jobbarna där lovat att slänga eventuella konkurrerande fotografer i kanalen... Själv kliver jag några gånger i veckan omkring iförd hjälm och reflexväst där på bygget. Under alla dess skeenden har jag förunnats att få se sådant som är få förunnade. Sådant som få ens reflekterar över. Ur grova material tror jag mig med kameran ha lockat fram skönhet. I människors göranden; en svit i konsten att bygga en bro.
At the beginning of the week I visited my "Project" and took a few shots. Well, by now I am at large do disclose what I have been up to: I have been following and documenting the rebuilding of the old Victoria bridge her in Gothenburg. It has been fantastic and impressive. But there is still plenty to be done. However, the good laborers have promised, that they will threw any rival photographer to me into the canal... A couple of times every week I am to be found stalking around on the construction work, helmet on my head and the obligatory reflection west. In each of the stages I have been privileged to see things that few people ever have seen, things people at large would not even have any reason to contemplate. And, through the lens of my camera I hope to have been able to extract beauty out of coarse material. But also able to show how to build a bridge.
I juni månad skall den nygamla Viktoriabron står klar. Samtidigt kommer några av mina då närmare tretusenbilder att ställas ut på Stadsbiblioteket vid Götaplatsen. Mer information om detta kommer... Men, HALLÅÅÅ! Någon som vill sponsra utställningen?
In June the new Victoria bridge is to be completed. At the same time, a single few of my (by then) close to three thousand photographs will be on display at the major City library. More information to come... But, HELOOO! Anybody who want to sponsor it?

I slutet av veckan träffade jag samman med en gammal god vän, den för många inte helt okände författaren Dan Korn. Tidigt i livet tog han sig före med att söka upp "original" på den Västergötska vischan. Människor utan el. Folk som valt att leva som "man gjorde förr". Om dem har han skrivit ett femtontal böcker och under många långa års tid inbjudits att hålla föredrag i bygderna.
At the end of the week I meet with a good old friend. Dan Korn is quite a famous Swedish anthropologist. Early in life he committed himself to look up old people, "eccentrics" living by them selves in isolated "backwaters" in the province of Västergötland. People living their lives without electricity. People who preferred to live "as in former times". In all he has published some fifteen volumes over the years and been called from his home in Antwerp, Belgium, to give lecturers all over Western Sweden.

Vi slukade té i hans föräldrahem i Mölnlycke, och gränser kom på tal. Närmare bestämt den gamla svensk-danska gränsen i nejderna. "Varför inte åka och se på den?", undrade Dan. Sagt och gjort. Vi hoppade in i min Škoda Fabia och iväg bar det.
Bortom all ära och redlighet nådde vi så fram till en ensam stenbumling. Vi var komna till Djursten. Alltid lika förunderligt initierad, berättad Dan allt om stenen och vad som skrivits om den alltifrån "Hedenhös" och framåt. Synd bara att jag, som det teflonminne jag blivit, inte ens minns hälften...
As we wolf down tea at his parents place in Mölnlycke, "The Border" was mentioned. To be more specific, the old Swedish-Danish border in the district. "Why not just go there and see it," Dan suggested. No sooner said than done. We jumped into my Škoda Fabia and away we went. Miles from anywhere we closed in on not to big, lonely rock. We had arrived in Djursten. Always somehow mastering his subjects, Dan told me everything about this rock, and what had been written about if from time immemorial. Just to bad, being endowed as I am with a memory made of polytetrafluoreten (PTFE), hence I might remember less then half of his lecture...

Djursten

Sedan for vi vidare: till Trestenarör vid Sundet i Landvetter.
Solen var i nedan. Ljuset perfekt. Vi lämnade bilen och vandrade ner mot sjön utefter en stig. Därnere var det vackert värre! Gick till stranden. Märkligt! Vår i luften, men resterna av uppbruten is utefter stranden. Ett märkligt ljud blev vi varse. Från ingenstans uppenbarade sig en stor flock svanar som i massiv formation närmade sig oss på himlen. Fram med kameran och sköt av på måfå. Det handlade om sekunder. Efter några stilla minuter kom ett svanpar som eftersläntrare och gjorde liksom en uppvisning för oss. Hade kunnat bli panteist på fläcken....
The we continued to Trestenarör in Sundet at Landvetter. The sun was rather low. The light just perfect. We left the car and walked down the path toward the lake. Down there it was just wonderful. First thing I did was to walk to that little beach. Strange. Spring in the air but rotten ice along the waterline. A weird sound we became aware of. From nowhere the sky was filled with a mighty sight of swans on the move, as a massive formation. (Alright, this is probably poor English but good Swedish...) Up with the camera shooting at random. It was a matter of seconds. After a few minutes of silence a single pair of swans came flying and kind of performed for us. At that point I could as well had become a pantheist.
Nåväl, vi hade åkt dit för att titta på en annan gränsmarkering och Dan behaga bara le brett när jag frågade var markeringen egentligen var. Jag klev omkring och han började nästan kikna. Där var de ju. Mitt framför näsan på mig. Tre inte särskilt stora men ändå mystiskt imposanta stoder i sten.
Anyway, we had got there in order to see yet another old line of demarcation and Dan just smiled as I asked him where those markers where. I strode around and he just laughed. But, there they where! Just in front of me! Three not very large but still mysterious impressive tablets of stone.
Två stod i rad, den tredje knappt en meter framför dem. Mellan gick gränsen mellan Sverige och Danmark. Minns jag rätt så restes de där stenarna på medeltiden, men platsen är omnämnd sedan åtminstone 1200-talet. Som kom sextonhundratalet och till följd av Sveriges oproportionsenliga övervåld, ockuperade man det rakt igenom danska landskapet Halland, som man vägrat återlämna sedan dess. Men tänk! Tänk om Sverige unilateralt bestämde sig för att återlämna Halland, Skåne och Blekinge till Danmark: Bohuslän och Jämtland till Norge; tänk vilken välsignelse för ekonomin: slippa belastas av infrastrukturen i de där provinserna... Det skulle förmodligen bli direkt lönsamt.
Two of the stone tablets where on line, the third, about a meter (three feet) in front of them. Between them the former border between Sweden and Denmark. If my memory serves me right, those stones where placed there in the the Middle Ages, but the place is mentioned as a border post at least as yearly as in the thirteens century. Came the seventeenth century and as a result of Sweden's massive, unprorportinal use of violence and force, it occupied the entire Danish province of Halland. Still insisting not handing it back. However, Stockholm! Just consider for a moment what if Sweden would renounce this occupied lands and return it — together with everything else robbed from Denmark-, the provinces of Skåne (Scania) and Blekinge; and Bohuslän and Jämtland to Norway! What a blessing for the public treasury! Not having to take the responsibility for the infrastructure in those provinces. Might just to prove profitable.
Vi for vidare på små vägar i för mig okända trakter och kom så till en stuga i storskogen. Där bor Mirjam, Dans lillasyster. Lika strålande vacker som jag minns henne från senast jag såg henne, då som artonåring under ett besök till Sverige i början av 80-talet. Ett gammalt hus med en stor sentida utbyggnad. Dan visade mig eldstaden. Ursprunglig och flitigt använd. Tydligen ett utförande som bara existerar på ett litet, avgränsat geografiskt område. Några socknar mest.
We continued on small roads in areas unknown to me, and arrived at a house in the deep Forrest. This was the home of Dan's little sister, Miriam. She was as shining beauty as a recalled here from when I last briefly met here during a short visit to Sweden back in the 1980:s. She was then 18 years old. Her house was an old one, but with a newly built extension added spacious enough. Dan demonstrated the fireplace, original and still in use. Apparently it is made in a way only known in the surrounding hamlets.
Mirjam Korn


Det var mörkt när jag släppte av honom i Mölnlycke och visste, när jag körde tillbaka mot Göteborg, att detta är vad ville jag berätta för dig denna vecka.
It was dark when I dropped of Dan in Mölnlycke, and as I was driving back towards Gothenburg I knew, that this is what I wanted to tell you about this week.

Kommentarer