Bröllopsdag • Wedding anniversary

Bäst med veckan som gått var att vi kunde fira vår tioåriga bröllopsdag!
The best thing past week was our ten years wedding anniversary!
Måltiden, dagen till ära, avnjöts på den lilla italienska restaurangen Casa Nostra på adressen Vegagatan 50. Utsökt mat! Och kundtillvänd. (Till skillnad från en del andra etablissemang i grannskapet.) Kan verkligen rekommendera det här stället! (Jag får ingen provision för att skriva det här.) Och det är för omväxlings skull också en äkta italiensk restaurang. För detta vittnar också ett gratulationsblomster från Casa dellgli Italiani i Göteborg ("Italienska föreningen").
In honor of that day we enjoyed a most splendid meal at the small Italian restaurant Casa Nostra in Central Gothenburg. We do really recommend that place. (And no, I get no commission for stating this.) For a change this is also a real Italian restaurant to judge of the "good luck"-flowers from Casa dellgli Italiani in Gothenburg, i.e. the Italian Club.
* * *

I fredags öppnades den nya Viktoriabron. Det hade arbetats in i det sista. Strul med leveranser från underleverantörer. Men, den blev klar i tid. På lördagen skulle de allmänna kommunikationerna återuppta nyttjandet av den lilla men strategiska bron.
Last friday the new Victoria Bridge was opened up to the public. They had to work on it unto the last minute of that work day. On Saturday the public transportation agency would start to re-use the small but strategic bridge.

Samma kväll hängde jag min utställning om brobygget på stadsbiblioteket. Jag är knappast lagom nöjd med det samlade resultatet. Men det kvittar eftersom två personer aldrig har samma uppfattning om foton ändå.
The same evening I hung my photo exhibition at the City Library about that building project. I am not entirely satisfied with the result, but never mind! There is never any two people whom would agree in there view of a photo anyway.
Jag har dolt de tio huvudbilderna. Gå och se utställningen!
När den slutar om tre veckor ska jag "demaskera" den här bilden...
I have hidden the ten major photos. If you can't go and see the exhibition,
I'll unmask this photo after the conclusion of the exhibition.


* * *
Min gamle gode vän Dragan M., kyrkoherde vid serbisk-ortodoxa kyrkan, var på strålande humör. Det var även hans son (och tillika ortodox präst), Nemanja, eftersom hans dotter Anna hade döpts. Stor sak i dessa kretsar. Självaste den ortodoxe biskopen var tillrest för att förrätta dopet. Vi var inbjudna men lyckades tafla till det så, att vi hann fram just som den två timmar långa dopliturgin var över. Men, festmiddag blev det!
Stolt moder med lilla Anna. Proud mother with little Anna.

My good old friend Dragan M., vicar at the Serbian-Orthodox Church, was in a splendid mood the other day. His oldest son Nemanja (also an Orthodox priest) was equally happy because of his little daughters baptism. That's a big thing in those circles. The Serbian Orthodox Bishop himself traveled to Gothenburg to personally baptize the child. We where invited but missed the time, but arriving just in time for the festive meal.
Stolt fader.
Proud father.

* * *
Vi har varit på utflykt i djupaste Västergötland. Under kullarna på bilden, bakom min hustru, döljer sig en av landskapets medeltida gårdsborgar, Vädersholm. Det var en strålande dag för en kortare bilutflykt i landskapet. Den gamla Södra Vings kyrka från medeltiden var – som lutherska kyrkor är – stängd och låst. Fönstergluttade och såg några blommor bakom de gamla ojämna fönsterglasen.
We have been on excursion deep into the province of Västergötland. Beneath he hillocks behind my wife in this picture one would find the castle Vädersholm, one of the many medieval fortifications of this province, formerly bordering to aggressive Denmark. The day was a remarkable well suited for such a little trip by car over the day. We also tried to see the medieval Södra Ving church, just to find it locked. (That is the case with most sanctuaries in Sweden belonging to the Lutheran church of Sweden.) All we could see was some flowers on the inside, next to the old window.
* * *
Gamla och ojämna var fönsterglasen också på Torpa Stenhus. En gammal medeltida gårdsborg som ännu står. Även om festsalen och de bättre utrymmen kan te sig spartanska för oss, var soldaternas härbärge på källarplanet rena råtthålen. De unga krigarna (de kunde värvas vid åttaårsåldern) bodde trångt, kallt och mörkt. När de inte övade sig i stridskonster tjänade de på gården. Deras befäl hade om inte fönster så i alla fall en ljusglugg (och kalluftsintag om vintern...!). Don efter person.
Old and rough was also the old windows at the equally old castle Torpa Stenhus. This is one medieval castle still standing – and still belonging to the original family (!). The ball hall might strike us as rather Spartan the living conditions for the troops in the basement is to be compared to a rat hole. The young warriors (the could be recruited at the age of eight) had to live crowded and in the dark. When not training for battle, they would participate in agricultural life of the castle. Their commanding officers had at least an opening out (and terribly cold in the winter). "To every man his due."


Kommentarer