"Snarligen, och i våra dagar"

Jerusalems judiska Tempel innan dess förstörelse. Israel Museum, Jerusalem.
Israel Museum i Jerusalem är landets nationalmuseum. En institution som ingen besökare bör missa. Där finns, sedan ett antal år tillbaka, även den världsberömda modellen av Jerusalem, sådan den judiska huvudstaden tedde sig alldeles före judarnas ödesdigra revolt mot det Romerska riket år 66. Detta slutade fyra år senare med att judarnas heligaste stad och dess Tempel, angreps av Titus X:e armé efter drygt ett halvårs belägring med växande nöd för befolkningen. Templet plundrades och sattes i brand. En obeskrivlig Katastrof för judarna och bortom fattningsförmågan för de flesta nutidsmänniskor.
Titus triumfbåge i Rom återger krigsbytena från Jerusalems tempel.
Här den sjuarmade tempelljusstaken (menorah),
t.h. silvertrumpeterna och skådebrödsbordet.
Händelsen är central både i folkmedvetandet som i judendomen som religiös företeelse. Juden vänder sig i sina tre dagliga bönestunder alltid i riktning mot Tempelplatsen i Jerusalem: institutionaliserade böner som i högsta grad speglar en kollektiv önskan om återupprättelse, återkomst till Israels Land och om återuppförandet av Tredje Templet på dess plats: den anspråkslösa höjden Moria, där Israels kung Salomo för tretusen år sedan uppförde det Första templet på platsen som redan då var sprängfylld av betydelse för judarna.
  Modellen av den gamla judiska huvudtaden började i slutet av 1950-talet som ett privat projekt. Då var Jerusalem en tillfälligt delad stad: under Israels självständighetskrig hade de tusentals judarna i Jerusalems gamla stad inte mäktat värna sig mot den Jordanska arméns anstormning som, under engelskt befäl, angrep och ockuperade östra Jerusalem i maj 1948. Jerusalem-modellen blev efterhand en "tröstefilt" för israeler, där den låg i anslutning till Holyland Hotel i Bayt Vegan.
När Jordanien1967 angrep Israel kunde Israel återta Jerusalems gamla stad och återförena den efter de 19 år med taggtråd och landminor som delat staden. Nu startade även ett intensivt arkeologiskt pådrag, som fortgår in i vår tid.
  Årligen görs nya mer eller mindre sensationella fynd. Vi vet idag väsentligt mycket mer om Jerusalem än någonsin tidigare. Vid varje relevant nyförvärvad kunskap justeras även modellen för att den ständigt och med största möjliga exakthet, motsvara förhållandena där år 66.
  Eftersom den "messianska tiden", med universell fred, även kommer att bringa det Tredje Templet är detta ett omhuldat judiskt motiv. Jag har tagit det några steg vidare med ett montage från Jerusalem-modellen i följande etapper:
1) Bilden av modellen som illustrerar (den nu igenmurade) Gyllene porten (östra sidan) direkt till Tempelområdet.

Idag är den g:a muren bas för korsriddarnas, mamluckernas, och osmanernas mycket lägre stadsmur som här löper runt Tempelområdet. Ser ut som på bilden nedan. De dubbla portarna murade muslimerna igen av samma anledning som anlade en muslimsk begravningsplats nedanför: För att spärra vägen för den judiske Messias; i en felaktig föreställning om att han inte kommer att kunna gå in på Tempelplatsen p.g.a. rituell orenhet från gravarna, inte ens om man gjorde en öppning där. Detta var emellertid en missuppfattning från dessa senkomna arabiska bosättares sida, vilket inte hindrade Turkiet från att 2010 bekosta omfattande restaureringsarbeten på nämnda anti-judiska begravningsplats…
Efter att ha frilagt själva modellen från dess bakgrund lade jag till en bild av blå himmel och moln. Från en annan bild klonade jag in ett olivträd. Med hjälp av några lagerskikt "planterade" jag gräset varpå jag dämpade skärpan något. I ett lager målade jag in röken från det yttre brännofferaltaret (inte i bild) som stiger upp mot himlen i form av vit rökpelare.  Resultatet blev detta:

Jag är fullt nöjd med resultatet. Jerusalem i vintertid med gröna gräsmattor och moln. Bakom muren höjer sig det heliga Templet (tre gånger högre än nuvarande Klippdomen på dess plats). Kan användas som illustration i någon bok eller affisch om den eskatologiska framtiden.

Emellertid gillade fotografen i mig inte denna nätta bild. Jag dämpade därför färgerna till det minimala och lade på två bilder: ett från Västra Tempelmuren ("Klagomuren"), och dels bilde ovan som jag tog i Titusbågen i Rom med den berömda scenen från triumftåget, allt för att få fram en slags rastrering. Allt tillsammans gav, tycker jag, ett resultat av historicitet med den rätta Katastrofkänslan och djupet av verkligheten.
Vad tycker du?



Kommentarer