Sommarfnatt

Aprilväder är vad det är, och när det är är det inte roligt.
När däremot vårsolens värmande strålar bryter igenom, då samlas blöteborgare under det värmande himlaklotet.
Det faktum att saven åter börja stiga, i växter och människor, är detta något som i våra offentliga utrymmen tar sig skilda uttryck. Det ena drar liksom det andra med sig. När fröet äntligen vågat sig ovan jord och sträcker på sig, som dessa krokusar:

Då dröjer det inte förrän tvåfotingar kommer lufsande för att så falla pladask för de små blomstren.
Illusionen av en sommardag i april kan få somliga bragda så till den grad ur fattningen, att de är beredda att icke blott på planka…
En skön paus i vardagstristessen föräras både själ som fä:
“Äntligen” må en och annan innebyggare och bosättare utbrista när luften nu så sakteligen börjar värma på riktigt. Nu kan man skära del på elutgifterna och låta solen torka tvätten…
Göteborg (Blöteborg, Muteborg) plägar även benämnas “lilla London”. Får jag föreslå “lilla Napoli”?

Göteborg Stad anser sig betjäna sina innevånares kollektiva resebehov med järnskoda plåtfordon vilka rullar fram här och där på skenor under högspänningsledningar. I centrum hinner man bättre och snabbare fram med cykel. Avsaknaden av framförhållning på området i form av normal tunnelbana, det har göteborgarna i alla tider motat i grind med argument såsom “Blåleran!…”, eller “till skillnad från Stockholm har vi inget att dölja…
I ur och skur går de (mer osäkert i minusgrader).

Ingen stor litteratur, förvisso. Men en och annan av bilderna ovan blev hygliga. Kan du hålla med om det?




Kommentarer