DET ÄR SANT!

Det är sant. Det är vår!
Flera dagar utan ytterkläder.
Valborgsmässohelgen undanstökad. Hann ute på torpet bränna upp ett massa gammalt ris, förverkade trämöbler och gamla plank i en redig Valborgsmässobrasa på tidiga eftermiddag.
Vänaste hustrun matar Valborgsmässoelden.
Det tar sig duktigt.
Gammalt bordsben som rökte ihjäl sig…
Brasvakt.
Innan vi tog till torpet hade jag minsann bakat riktiga kanelbullar som varken till form eller smak behövde skämmas för sig!
Ingen civilisation i världen mäktar uppvisa ett så gott bakverk som kanelbullen
Efter bålet smakade fikat alldeles extra bra under de varma solstrålarna. Otränad som man var, kändes det skönt att sträcka ut sig på rygg efter att ha matat elden i ett par timmar. Sedan blev det dags att sätta fart på hästkrafterna under huven och köra till socknens hembygdsgård, där redan en månghövad massa   hunnit samlas.
Bygdens folk samlas för att höra Våren sjungas in ute på “Hea”.
Traditionsenligt skulle vårens ankomst sjungas in på Hea. Närmare bestämt av Hemsjökören, som här gjorde dagens tredje och sista framträdande.
Dirigerade gjorde Madeleine Wengblad med mycken glädje!
Till min förvåning kände jag i kören igen Carina, hustru till en av mina gamla kurskamrater från universitetet. Hennes glädje vid återseendet var äkta.
Efter några år utan kontakt, trodde de antagligen (även om det inte sades högt), att jag kilat vidare in i fotografernas himmel. Hennes ohängde man, numera kyrkoherde i Västergötland åt Boråshållet till, var borta i sitt fögderi för att hålla vårtal.

Nästa överraskning blev när socknens “nye” präst steg fram för att säga några ord. Ännu en gammal kursare. Jag höll mig dold bakom kameran för att därefterefter smyga mig på och viskade, “Long time no see”. Jörgen höll på att baxna. Rolig effekt. Efteråt samtalade vi alla om vad som tilldragit sig. I korthet: det var en trevlig Valborgsmässoafton.
Gamle kurskamraten Jörgen Magnusson håller sitt första Vårtal i sin nya socken.
Som sig bör avslutades den gemensamma vårhälsningen med att vi unisont klarade strupen och hov upp nationalsången.
Valborgsdagen – den första i vårmånaden, var härlig. Avrundar med några bilder från torpet.
Svarta vinbär på gång…
Vitsippa: vårens kvalitetsmärke.




Kommentarer