I Skåneland


Förra helgen var vi på en miniresa.
Den tog oss till Övraby i Skåne.
Våra generösa värdar tog oss på en tur utefter Österlen. Bl.a. hamnade vi i den vackra gamla pilgrimskyrkan S:t Olof, som även givit namn åt samhället närmast runtomkring.
Pelarna liknade (om än inte i storlek och omfång!) de i Vadstenas Blåkyrka: S:ta Birgittas g:a klosterkyrka.
Ovanför högaltaret altarskåpet. Ett enklare Nordtyskt verk från 1400-talet.
Även jungfru Maria-altaret på nordsidan är ett tyskt arbete från 1400-talet.
Till höger om kyrkodörren står ”bespisningsaltaret”, men en 1400-tals-skulptur av S:ta Anna, Marie moder, Maria själv och Jesusbarnet. Här placerade bönderna och de som hade, bröd åt de fattiga.

Kyrkan är uppkallad efter Olof Den Helige av Norge, vid sidan av S:ta Birgitta, Nordens riktigt store helgon. Vad som förunnat honom denna ynnest är mig fördolt, men sant är, att medeltidens nordbor trotsade väder och vind, rovdjur och vägplundrare för att komma till helgonets grav och reliker i domen i Nidaros (Trondheim).
S:t Olof av Norge
S:t Olof håller i den billa som ännu ingår i det norska statsvapnet.
På centralpelaren i denna helgedomen såg jag för första gången karäktäristiska ”pilgrimstaggar”, insristningar som pilgrimer gjort för att markera att han varit där. Enda stället som jag tidigare sett/ lagt märke till sådana, är i Gravkyrkan / Uppståndelsekatedralen i Jerusalem.

På nedanstående, underfundiga, träarbete vilar kyrkans Stora Skandal:
Nämligen en träskulptur som avbildar de kristnas föreställning om en ”treenighet” (חו”ש) – att gud skulle vara ett enda väsen men uppdelad i tre personer, "fadern, sonen och den helige ande". Inte ens kyrkans lag tillåter att ”fadern” avbildas, såsom här, eftersom han identifieras med den judiska guden som inte kan eller får avbildas. ”Sonen” tillåts framställas då man tror denne var synlig och beskrivbar för människor: ”Helige anden” framställs alltid i dessa sammanhang som en duva.
Gud-fader, med kungakronan på sniskan, i S:t Olofs kyrka i Skåne.
Humlan är min favoritinsekt. Främst därför att den gör vad den inte ska kunna göra, nämligen flyga.
Dessutom är den (till skillnad från getingar) snäll. Den sticker aldrig utom i självförsvar. Jobbar flitigt och ihärdigt gör den också – så att den tar musten ur en…

Inte alla naturens under hastar lika fort. Här kommer Estrella, en fransk delikatess:


Från det ena till det andra:
Det är hartnär omöjligt att få tag på riktiga krusbärsplantor. Du vet, de där med centimeterlånga klor på stjälkarna och vars syrliga, härliga bär själva kan vara lite taggiga… Men, det har vännerna i Skåne. Jag släptes lös i krusbärsbusken, fri att plocka hur mycket jag ville.
Dessutom fick vi självsådda plantor som till helgen ska planteras på torpet. Smaskens!

På vägen åter hem till Västergötland stannade vi till vid själva centret för danskarnas motstånd mot den olagliga svenska ockupationen av Skåneland; nämligen slottet Wanås, alldeles söder om gränsen.
Även idag är själva slottet privatbostad, men ägorna är öppna för oss plebejer. Märkliga ”installationer" fyller skogsområdet på tomten.
De stora ladorna innehåller allt ifrån kafeterior till museum och för några riktigt fina och spännande installationer.
Vännen Balder med husse och matte bakom en ”installation”.
Här hade vi stämt möte med den lille dansk-skånska gårdshunden Balder Karlsson.
Han hade lovat att ta med sig min gamle ungdomskamrat från Karlskoga, Thomas och min Facebook-vän (tillika nya matte) Anna. Vi hade det riktigt hyggeligt!

På torpet väntar diverse bestyr. Därför kan det hända, att denna fotoblogg inte uppdateras förrän om två veckor nästa gång.  Allt gott!

Kommentarer