Några bröllop i min väg…


Under sensommaren har några vänners ättelägg gått och gift sig – fast på olika vis…

Några av mina tidigaste vänner i Göteborg är Dragan Mijailovic och hans hustru Novka.
Dragan och jag är jämnåriga, men där slutar likheterna mellan oss: Medan jag är en kolerisk melankoliker (!) så trotsar Dragan all beskrivning: energisk, optimistisk, full av livsglädje, djupt from och energisk. Så är han också kyrkoherde för den Serbisk-ortodoxa kyrkan i Göteborg, hans egen skapelse, under den Serbiska kyrkans utlandsstift av Skandinavien och Storbritannien. Äldste sonen, Nemanje har gått i sin fars fotspår och är präst i faderns församling. Denna sensommar var det dags för yngste sonen, den i Stockholm filmutbildade Boško, att inträda i det äkta ståndet i den ortodoxa Helige Stefan Detjanski-kyrkan i Göteborg.

Birgitta Fasth är väna hustruns äldsta väninna. Vardagen fyller hon med att leda gymnasieelever från klarhet till klarhet på en av stadens mer namnkunniga gymnasieskolor. Äldsta dottern, Paulina, gifte sig även hon denna sensommar. Bröllopet stod i det protestantiska Birgittakapellet här i staden.

Självklart har jag med glädje ställt upp (efter förmåga) med att föreviga dessa stunder för dem. Nedan har jag blandat från f.d. Statskyrkliga respektive (det åtskilligt äldre) ortodoxa/ bysantinska bröllopsritualerna:

Protestantiskt: Brud och brudgum tågar genom kyrkan, fram till altaret.
Ortodoxt: Brudparet möts vid kyrkporten av prästerskapet och leds under sång och berökelse fram genom kyrkan, till ikonostasen ("bildväggen"), som avskiljer altarrummet (koret) från övriga lokalen. Äktenskapet är ett av de sju sakrament / "mysterier" i de klassiska kyrkorna* som lutherdomen avskaffade på 1500-talet.
Protestantiskt: Prästen/prästinnan tar emot vigselringarna från brudgummens marskalk. 
Ortodoxt: Vigselringarna ligger redan på altaret…
Efter inledande litanior och förböner kommer prästen ut med ringarna.

Protestantiskt: Präst/prästinna välsignar vigselringarna och ger dem till brudparet att växla sinsemellan.

Ortodoxt: Prästen placerar brudgummens ring på brudens ringfinger och vice versa.
Därefter växlar marskalken brudparets ringar.

Protestantism: efter att ha växlat ringar utbrister någon slags artistisk verksamhet, t.ex. solosång.
Ortodoxt: Från judendomen har ortodoxa kyrkan bevarat uppfattningen om brudparet som "dagens konung och drottning", som också kommer till uttryck över att kyrkan handgripligen tilldelar dem deras status genom kröning.
Efter ytterligare förböner…
konkretiseras i ortodox praxis det äktenskapliga bandet på ett synnerligen handfast vis…
nämligen genom att Gud och kyrkan – representerad genom prästen –
knyter brudparet till varandra med ett sidenband…


I ortodoxa kyrkan har även synagogans "glädjebägare" bevarats (det rör sig alltså inte om nattvard).
Protestantism: Efter tal, ett Fader vår och en kort slutvälsignelse tågar brudparet ut ur kyrkan.
Ortodoxt: Prästen avslutar vigselliturgin med inspirerande ord till de unga tu och menigheten.

Här sker heller inget formellt uttåg, utan menigheten går fram och lyckönskar brudparet i kyrkan innan festen brakar loss.

Vi tillönskar båda paren
GRATTIS!
Alla lycka och välgång!

______________________________________________________________
* Ortodoxa, koptiska, syrianska, etiopiska och romersk-katolska kyrkorna 
räknar av hävd till sju sakrament, varav äktenskapet är ett.




Kommentarer

Skicka en kommentar