Djupdykning i fotoalbumet

Rabbinen i Manchester
Nu har jag gjort en djupdykning bland mina tidigare drygt 30.000 bilder i Adobe Lightroom 4.2. Till vänster en gammal bekant till mig i Manchester, England. Menachem är judisk skriftlärd (ett veritabelt vandrande bokskåp) och rabbin.





Våren 2011 hälsade vi våren välkommen i Berlin, Tysklands huvudstad.
I Prenzlauer Berg hölls en stor marknad med allt mellan himmel och jord: alltifrån bitar av den gamla Ulbrichtmuren som fram till 1989 delat Östberlin från det fria Västberlin; uråldriga analoga kameror; kläder, loppis, hjälmar… Givetvis fanns det även matställen utspridda över den stora marknadplatsen. Dessa speglade på ett tydligt sätt de nya demografiska förhållandena i Berlin av idag. Nedan en bild på en av miljoner turkiskor i Tyskland.

Turkiskan i Berlin
Konrad i Pi Jenses Gardi
Sommarens sista utflykt gick till det alltid lika fantastiska Gotland. Flodvågen av stockholmsturister hade ebbat ut och verksamheterna på ön hade börjat stängas för säsongen. Det är då ön kommer till sitt rätt och är som allra ljuvligast. Vi hade en fantastisk tur som träffade på en individ av det utrotningshotade gutiska fåren. Han heter Conrad och var ännu inte tre år fyllda. Matte Birgitta tog vänligt och varmt emot oss och berätta om hotet dessa underbara djur lever under i skuggan av böndernas ekonomisk krav på sig. Det har framavlats ett nytt "gutafår" utan ("onödiga") horn och med en ull som industrin efterfrågar. Får som blir sjuka och måste skyddas från väder och vind. Allt detta till skillnad från ursprungsrasen som är resistent mot sjukdomar, vars ull plockas av – inte klippas –, något som ger djuret stort välbehag och, slutligen, som inte ska vistas inomhus vid någon tid på året. På Stora Karlsön finns numera en genbank och därifrån kommer stolte lille Konrad och hans harem om åtta tackor.
I somras besökte vi bl.a. New Mexico och dess fantastiska, mångfärgade öknar. Vid ett tillfälle när vi var på upptäcktsresa molnade det plötsligt på. Låga mörka moln som bara blev svartare och svartare. Lite skrämmande kändes det. Nästa lite "apokalyptiskt".
Det var sen eftermiddag och början av alla fotografers "gyllene timmar" hade börjat. Medan de mörka, dramatiska molnen täckte större delen av himlavalvet var det ännu klart västerut och solskenet påverkade inte. Landskapets färger fick en fantastisk glöd och jag är tacksam att få ha upplevd detta.
På återvägen från målet för dagsutflykten hade det klarnat igen.













Kommentarer