Ett Gott land

Att Gotland är ett gott land håller nog alla som varit där med om. Särskilt om sommaren. Men hur är det    på vinter? Jag undrar.
Några som inte låter sig knäckas av väder och vind någon gång om året är de äkta gutefåren. I sol och värme; i dur och skur betar de sig igenom årstiderna utan att bli sjuka.
Här är Konrad, en representant för detta utdöende släkte.
Konrad är inte rationell för industrin: dessa hanars karaktäristiska vackra horn är värdelösa och ullen, som till djurens stora förtjusning dras av, och som i tusentals år värmt gotlänningarna, anses av industrin inte "fin" nog (även tackorna har horn, fast mindre). Istället tvingas allehanda korsningar på bönderna på ön. Hornlösa stackars bastarder som lätt blir sjuka och vars "förfinade" ull måste klippas.

Om man nu inte kan vara på Gotland om vintern så kan man ändå försätta sig dit i sinnet. Varför inte genom Mari Jungsteds lärorika, välskrivna som spännande deckarromaner som alla utspelar sig på den Goda ön?
I romanen Den döende dandyn uppdagas en morgon en hängd människa i Dalmansporten i Visbys ringmur.
Dalmansporten i Visbys ringmur.
Visby är den enda Nordiska stad med bevarad stadsmur. Ursprungligen uppfördes den på 1200-talet av Hansan och krämarna i staden till skydd från – gotlänningarna! Borde alltså vara en utmärkt illustration av den ännu pågående kampen mellan stad och landsbygd.
Men muren lever numera farligt. I våras rasade ett stort yttre parti utefter den bred öst-sidan till följd av dålig renovering på 1960-talet, När vi var där i augusti hade ännu inget gjorts för att reparera skadan.



Kommentarer