Tempus Viennæ

I Wien bodde vi i Leopoldstadt, 2 Bezirk. Före Förintelsen var ön kompakt judiskt. Idag är den judiska befolkningen där åter ett markant inslag. Då talar jag om "profilerade" judar som inte sticker under stol med det, utan håller sig till traditionell klädsel. Beroende på hattar och rockar kan den insiktsfulle sluta sig till vilken av de praktiserande judiska grupperna som vederbörande tillhör.
Taichmans mikvaot (rituella renhetsbad) i Leopoldstadt.
Två huvudgator passerar över Leopoldstadt, nämligen Taborstraße och Praterstraße. N:r 33 på den sistnämnda var vår adress i den gamla kejserliga huvudstaden.
Rum hyr man med fördel på takvåningen.
När vi anlände var det ännu tredje dagen i chanukkah. På kvällen tände jag det fjärde ljuset i den lilla "resechanukkian".
Lägenheten var betydligt varmare än hemma hos oss i Göteborg. Det var bra eftersom det utanför var -6°C plus vindeffekt… Väl hemkomna efter en lång första dag på stan var det skönt med en kopp rykande hett té.

Att Wien en gång var kejserlig huvudstad går inte att ta miste på. Det är en omständighet som ligger så tät i luften att man nästan kan ta på det. De många palatsen och ömt vårdade minnesmärken skvallrar också om detta.
Det kejserliga statsvapnet för Österrike-Ungern.
Österrikes regenter var sedan 1200-talet och fram till slutet av Första världskriget (1914–18) ätten Habsburg, ett släkte som jag får anledning att återkomma till i en annan post.
Förutom att vara kejsare över först "Det heliga Romerska Riket av den Tyska Nationen", blev de därefter kungar över Ungern, Böhmen och Mähren (dagens Tjeckien), Slovakien, Siebenbürgen/  Transylvanien (större delen av västra Rumänien), över Krakow och Galizien (numera delat mellan Polen och Ukraïna), Kroatien och Bosnien. Detta Habsburgska välde var för gamla tiders transportsystem oerhört utbrett med många skilda folkslag inom sina gränser, många – för att inte säga de flesta – med egen autonom ställning.
Wien är bl.a. en historisk guldgruva. Här finns museer och gallerier av förnämsta slag. Kvällen till sjätte dagen i chanukkah råkade vi befinna oss på stadens judiska museeum; en kommunal angelägenhet, men icke desto mindre tändes där chanukkahljusen och gästerna trakterades med helgens traditionella suffganiot ("Berlinare"). Österrike / Ostmarks berättigade nationella dåliga samvete har medfört stora omsorger av minnet av de hundratusentals judar som de, tillsammans med tyskarna, antingen jagade iväg efter Anschluss (den entusiastiska föreningen med Nazityskland våren 1938) eller slaktade under Förintelsen. Följaktligen saknas inte minnesplattor för nationalsocialismens offer.
Även i Wien är den ursprungligen chassidiska grupperingen Chabad-Lubbavitj aktiva med intern judisk mission. Deras karaktäristiska som säregna chanukkah-ljusstake finner vi näst intill stadens domkyrka, den Helige Stefans mäktiga, gotiska katedral med dess fantastiska tak och inre.

Habsburgarna var nästan alla mycket fromma katoliker och var noga med att beskydda både Kyrkostaten i Italien och kyrkans värderingar. 1831 lades taket om över katedralens korparti och utformades, till tecken på kyrkans tacksamhet till kejsarhuset, i form av det kejserliga vapnet i jätteformat.
Österrike präglas av katolsk tro. Julen är självklar, och tempus adventus – Adventstiden – är den självklara förberedelsetiden inför den helgen. Var man går ser och hör man sådant som hör julen till: inte sterilt och tråkigt som man ofta kan uppleva det i Sverige, utan med värme, färg och naturlig traditionsförmedling.
Julgranen har givetvis sin plats i österrikarnas hem i dessa tider. Inget märkvärdigt med de otaliga julgransförsäljare vilka kränger sina gröna varor på stadens torg och prång. Men, en märkvärdighet noterade jag. Man svarvar granfoten! Vad har vi månde att lära av detta?
Såhär i förberedelsetiderna inför julen putsar och fejar man även i katedralen. Nedan poleras de väldiga ljuskronorna och trasig lampor byts ut.
I ett främre sidoaltare i den enorma domen har dagens vesper förrättats, och som avslutas med adoration till "Kristi lekamen" i hostian. Bruket infördes i katolska kyrkan som en reaktion på de lutherska villfarelserna på 1500-talet i synen på transubstansiationsläran och mynnade t.o.m. ut i en särskild helgdag: Corpus Christi. (Googla termer som är dig obekanta!)
Fromhet.
Inför julen pryds Wiens gator med juldekorationer. Här har åtminstone Göteborgs styrande något att lära…
På lördagskvällen arrangerade Konst und Kultur Wien en adventskonsert i Stefansdomen. Kön dit in var ansenlig men arrangörerna givetvis rutinerade och massorna ringlade snart och väldisciplinerat.

Klassiska stycken interpolerade med folkliga julsånger av blandade barnkörer. God stämning.
I kommande poster ska jag avhandla annat av det som Wien är känt för…
På återseende? OCH tyck gärna till här nedan!


Kommentarer