fredag 6 januari 2017

JERUSALEM – en nödvändig återblick

Den judiska Staten Israel Återuppstod efter två millennium i det brittiska "Palestinamandatet", den 14 maj 1948. Efter att ha uthärdat en lång belägring tvingades samma dag de judisk/israeliska självförsvarsstyrkorna av judiska kvarteret i Jerusalems gamla stad att kapitulera för den jordanska Arablegionen, invasionsarmén österifrån som anfördes av Sir John Bagot Glubb, en brittisk officer i Jordansk tjänst. Försvararnas ammunitionen var slut, liksom föda och vatten för den innestängda befolkningen om sextusen individer.
Sen kväll i Jerusalems gamla stad.
Med ens blev hela den innestängda judiska befolkningen arabernas krigsfångar, tills de överlevande fördrevs från Gamla staden.
Sionporten i stadsmuren kring g:a Stan. Närmaste utgången för de judiska och arameiska kvarteren.
Spåren av självständighetskrigets desperation har fått vara kvar.
Deras väg gick genom Sionporten och över den trånga gatan av "ingenmansland", till den relativa tryggheten bakom det israeliska frontavsnittet.
Under den jordanska ockupationen av östra Jerusalem, 1948–1967 utgjorde denna gata ett "ingenmansland".
På stadens 1500-talsmurar hade Arablegionen sina posteringar.
Under följande nitton år av jordansk ockupation var judarna förbjudna att besöka sin heligaste plats – Tempelplatsens Västra stödmur ("Klagomuren", eller "Västra muren).
 
När Jordaniens kung Hussein nitton år senare begick sitt ödesdigra misstag att göra gemensam sak med Egyptens diktator Nasser, om att "utplåna Israel" och "slänga judarna i havet", förlorade han under ett par dagar i juni 1967 alla områden i det gamla brittiska mandatet som jordanierna ockuperat i samband med det Självständighetskrig (1948-49) som Israel påtvingades av fem inträngande arabiska arméer (Egyptens, Jordaniens, Libanons, Syriens och Iraks).
Tempelbergets Västra mur
Snart efter återtagande 1967 byggdes de gamla judiska bygderna, som raserats av jordanierna (i östra delen av Jerusalem, Neve Yaakov, de judiska samhällena i Etzionblocket mellan huvudstaden och Hebron, och utefter norra delen av Dödahavsområdet) åter upp för att blomstra på nytt. Och efterhand har många nya vuxit fram i vad som tidigare varit steniga vildmarker.
Chassidiska judar återvänder till Jerusalems gamla stad genom Sionporten.
Bön vid den befriade Västra muren.
Det judiska kvarteret i Jerusalems gamla stad med dess många gamla synagogor, bostadshus och institutioner hade systematiskt sprängts av den jordanska ockupationsmakten, men nu växte de snart upp på nytt upp ur ruinhögarna.
Yeshivat haKotel.
(Jag minns hur jag, sommaren 1969, ännu gick omkring bland dessa ruinhögar, medan byggnationer i närheten var igång både både här och där).
Återuppbyggd synagoga från medeltiden.
Återuppbyggd synagoga från medeltiden.
Sedan dess har det gått två generationer av konstruktivt judiskt liv i judiska kvarteret och det hela är häpnadsväckande.
Gatubild från judiska kvarteret i Jerusalems gamla stad idag.

Den som gav dricks i en av restaurangerna kunde i september 2016 "välja" inför presidentvalet i USA… 
Åter leker judiska barn på gator och gränder i det restaurerade judiska kvarteret i Jerusalems gamla stad.
Tillägg till bedrövlig pension (även i Israel).
På g:a stadens tak finns en "säkrad" passage.
Torget nedanför den återuppbyggda 1700-tals.synagogan som sprängdes av den jordanska armén den 14 maj 1948.
Torgbild.
Gamla staden restaurerade centralsynagoga.
Judendomens heligaste plats, Tempelberget, emot vilken praktiserande judar vänder sig i de tre dagliga gudstjänsterna.
Jag skriver denna presentation som en reaktion och i protest mot FN:s omoraliska ställningstaganden emot Israel, främst under hösten och vintern 2016/17, vilka så uppenbart vilar på historieförfalskningar och ondsinthet: det senare något som förföljt judarna i tvåtusen år av diaspora (landsförvisning) och som nu fortsätter på det politiska och kulturella planet. Tyvärr inte minst här i Sverige.
Den bibliske judiske profeten Sakarijas grav vid foten av Olivberget, i Kidrons dal.
Absaloms gravvård i Kidrondalen. (Absalom var kung Davids son.)
Citadellet vid Jerusalems "inre mur".
Del av Jerusalems nya "yttre" stadsmur: uppförd av samma tvingande skäl som den gamla: för att freda stadens invånare.

Kidrondalen och Olivbergets västsluttning är judendomens heligaste och förnämsta begravningsplats alltsedan antiken. Alltså biblisk tid. Efter den arabisk-jordanska ockupationen av staden 1948 utfördes en systematisk förstörelse av detta enorma gravfält. Vårdarna revs ned och slogs sönder för att användas till utfyllnad och husbyggen och en väg från östra Jerusalem till det av Jordanien ockuperade Jeriko drogs rätt över begravningsplatsen: allt medan världen teg…
Efter befrielsen 1967 har gravarna återställts utifrån förvaltningens gamla kartor, och andra har tillkommit. Nästan varje natt vandaliserar arabiska ligister gravar, men nu har kraven rests på förstärkt säkerhet på Olivberget. 
#Jerusalem
#SixDayWar
#Israel

2 kommentarer:

  1. Hela inlägget intresserar mig mycket.
    När jag via min kibbutz-vistelse för första gången färdades upp till Jerusalem, kom vi i den lilla bussen nerifrån Jeriko/Döda Havet. Vi svängde höger, rundade Olivberget och Jerusalem visade sig för för oss. 1978 var detta allmänna vägen österifrån och den gick över Olivberget, men jag visste inte att denna sträcka, av jordanierna blivit byggd efter röjning av ett stråk gravplatser. Tanken att man tagit, malt ner och använt stora delar av minnesstenarna samt förstört gravarna, är så respektlös. Så gör man inte, men även synagogorna i g:a stan raserades.
    Hade det inte varit mera triumf att ta den judiska stadsdelen i besittning och bara använda den för egen del?

    SvaraRadera
  2. Jag gillar affärsidén att låta kunderna "välja" kandidat med drickspengar. Går den ena upp lite för mycket, måste ju den andra kompenseras, osv...

    SvaraRadera